Al di Meola – världens bästa gitarrist?

Alla italienskättade New Jersy-bor är inte med i maffian, och alla har heller inte spelat mafioso eller polis i filmer och tv-serier. Det finns även folk som Al di Meola, född 1954 i Jersey City, och känd för album som casino och ”Land of the Midnight Sun”. Den sistnämnda handlar, trots titeln, inte om att man ska turista i Norrland.

di Meola är inte särskilt känd i Sverige, men så har fusionjazz varit en stor genre här, och att man kan vara en gitarrvirtuos inom jazzen är något som de flesta svenskar, även de som har skivor med Jan Johansson och Esbjörn Svensson Trio hemma, har missat. Gitarr förknippas i Sverige mest med rock och punk, och gitarrvirtuoser inskränker sig till Yngwie Malmsteen och Göran Söllscher.

På den internationella jazzscenen är di Meola dock känd och respekterad, och han har fått många efterföljare. Han har utsetts till bästa jazzgitarrist av tidningen Guitar Player Magazines läsare fyra gånger. Han har även samarbetat med artister både inom jazzgenren och utanför den, däribland Paul Simon och Carlos Santana.

När man pratar om elgitarren och dess virtuoser brukar namn som Jimi Hendrix och Steve Vai dyka upp. Precis som Tom Morello från Rage Against the Machine, Audioslave m.fl. band förbises ofta di Meola. Enligt gitarrhistorikern (ja, det finns sådana) Robert Lynch har han dock gjort store insatser för det tekniska elgitarrspelet än någon annan gitarrist. di Meola har fört in nya stilar, inte minst från Latinamerika och Medelhavsländerna, i fusionsjazzen och vitaliserat den på många sätt.